Sammanfattning.

Kort summering..

Eftersom man fortfarande är ganska jetlaggad så passar det väl bra att ägna de tidiga morgontimmarna åt en liten sammanfattning av resan so far...

Vi höll faktiskt på att inte komma med flyget från Sverige. Jag och Kajsa fattade inte att man är tvungen att skriva en ESTA-rapport även om man bara ska genom USA . ESTA-rapport är en grej som man fyller i på nätet för att få visum till USA. Jag och Kajsa var i NY i somras så för oss var det inga problem men ungarna blev stoppade i incheckningen på Arlanda. Vi försökte förklara att vi bara skulle byta flyg i NY men det funkade inte. Så en snabb utryckning till en dator och 20 minuter senare var problemet löst. Men lite nervöst var det faktiskt.

I NY spenderade vi ett gäng timmar på Newarks flygplats. På hemresan hoppas vi få tillräckligt med tid för ett snabbt besök på Manhattan men tyvärr blev det inte så nu. Istället tröståt vi i väntan på flyget till Panama.

När vi kom fram till Panama var klockan typ tio på kvällen men för oss var det betydligt senare. Nästa flyg var bokat kl. 11 dan efter så det blev en hotellnatt på flygplatshotellet.

Middag blev en clubsandwich (trots att ingen av oss är medlem...) och en öl.

På morgonen hann ungarna med ett morgondopp i poolen innan det var dags att sticka till Lima.

I immigrationen i Lima förklarade vi att vi ville ha visum för minst 70 dagar eftersom vi skulle hälsa på barnens farfar som bor i Lima. Si si svarade snubben och stämplade 30 dagar i våra pass. Vi sa till igen att vi behövde 70 dagar och han svarade no problem och skrev 30 dagar i nästa pass också.

När han var färdig med alla pass och hälsade oss välkomna till landet så frågade jag en annan människa som jobbade om det var ett problem att vi bara hade 30 dagars visum när vi skulle stanna i 70 dagar. Då ficka jag till svar att det inte var några problem, det är bara att betala böter när man stämplar ut ur landet...

Tydligen är det ett sätt att tjäna lite extra stålar. Nåväl, efter ett snack med immigration-bossen (en rådigt bestämd kvinna) så fick pass-killen be om ursäkt och efter ca 40 minuter var visumen ändrade och vi får nu stanna i landet hela vistelsen utan att betala böter. LYX!

Efter tullen stod min pappa och väntade på oss. Kändes skönt efter en så lång resa. Under taxi resan hem så garvade Harald helt hysteriskt mycket åt allt tutande. Antar att han var lite trött...

Lima består igenetligen av flera städer, ihopvuxna till en. Min pappa, stig, barnens farfar, bor i Chorillos. Vid en liten stenig strand som heter Playa Herradura, hästskostranden om inte min spanska är helt fel.

Det är en vacker öde liten plats med några restauranger på gatan och gamar på taket. Maten har varit helt galet fantastisk hittills. Lime, koriander och chilli funkar. På nätterna somnar man till ljudet av havet. Bara ljudet av havet eftersom det inte finns massa annat folk här. Otroligt skönt.

Imorgon börjar nog färden norrut. Tanken är att vi ska beach-hoppa oss längs kusten upp mot Equador. Första stoppet blir en stad som heter Barranca som ligger ca 20 mil norr om Lima. Där ska vi kolla på pyramider som är ca 4500-5000 år gamla. Rester av en civilisation som är lika gammal som de stadslämningar som finns i Indien, kina och egypten. Jag återkommer nog med en rapport när vi har sett stället.

Kramizar! Och ha det bra.