Ibland har man otur.
Nu är det fredag eftermiddag och det har gått ett dygn sen Harald hade otur.
Igår när han lekte med sin kusin så sprang han plötsligt in i en glasdörr här på hotellet. Glaset pajade och Harald skar upp benet. Ordentligt.
Två stycken riktigt djupa skärsår blev det.
Av någon anledning blödde det inte så mycket och det kändes ganska skönt. Nåväl, det blev i alla fall ambulans till akuten här i Arequipa sen ett långt samtal om betalning och ett visa kort som inte klarade så stora uttag innan min pappa löste situationen och betalade så att dom äntligen kunde undersöka Harald.
I Peru har dom kommersiell sjukvård. Det innebär i praktiken att man betalar innan dom gör något. Har man inga pengar är det bara att sticka. Eftersom läkaren tyckte att harald behövde opereras så blev det inte direkt billigt...
Efter några timmars väntan var det dags för operation. jag och min pappa fick inte följa med in i salen. Under ca en timme sydde dom ihop Haralds muskler och skinn och la värsta stora förbandet runt allt. Harald var hela tiden på ok humör och höll ut jättebra. Jag är sjukt stolt över honom. Det är inte så lätt att vara patient när man inte fattar vad folk säger...
Efter operationen har han fått antibiotika för att minska risken för infektioner. Imorgon ska vi tillbaka till sjukhuset för att ta bort bandaget och kolla att allt är bra.
Våra resplaner ändras givetvis lite nu. Vi kommer stanna någon vecka i Arequipa eftersom vi inte kan resa vidare nu.
Men vi tror att Harald snart är på benen och då bär det av mot Colca-dalen, Lago Titicaca och Machu Pichu.
Nåväl, det viktiga är att Harald mår bra och det gör han faktiskt. Han kommer ha några sköna ärr på benet som ett minne från Peru. Jag och Kajsa är sjukt glada att det inte gick värre och att min pappa var med och kunde hjälpa till med pengar och spanskatolkning.
kramizar.
