vi var på sjukhuset och träffade läkaren för sista gången. Den vinstdrivande kapitalistiska sjukvårdsapparat som finns här i Peru är sjukt provocerande och ineffektiv. När dom lägger om Haralds förband måste man köpa varenda plåster och bandage och allt sätts upp på ett kvitto. Men. dessutom måste man betala till en särskild kassa. Och för intyg till försäkringsbolaget beställer man en blankett i en kassa, betalar i en annan och hoppas på att dom skriver det i en tredje. Dock så får man det inte samma dag... Sjukt jobbigt. Och det finns fler människor som har hand om pengar på sjukhuset än vad det finns sjukhuspersonal.
Nåväl, Harald är ganska ok. han har en stödskena på benet som absolut inte får tas av på 30 dagar. Men han får stödja lite på foten så det funkar att kliva upp ur sängen nu. Asskönt!
jag och kajsa ska fundera på vad vi kan göra nu under resten av resan. Antar att det blir svårt för Harald att hoppa runt bland stenarna i Macchu Picchu men något går kanske att se ändå...
Dessutom måste vi fundera på hur vi ska flyga hem när Harald inte kan böja på benet. Antar att försäkringsbolaget hjälper till och löser det.
Puss och kram på er alla och ha det bra hemma i snön.
Hörs.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar