Framme i Iquitos!

Har precis kommit hem från en första rundvandring, lunch, tvättinlämning i världens största stad som det inte är ansluten till omvärlden via bilväg - Iquitos!
Varmt som i en bastu och med en luftfuktigheten som faktiskt är högre än i Yurimaguas. Men ett riktigt regnskogsregn har lättat på trycket en smula.

Hur gick båtresan?

Ojojoj, den är svår att beskriva i ord. En båt i tre våningar, den nedersta för gods och de två övre för persontrafik. Vi bodde i hyttar längst upp, de finaste hyttarna med dubbelsäng och egen toalett. Detta skulle visa sig vara en god idé.....

Gilmer V. Som Cinderella fast ändå inte...

På däck två trängdes cirka trehundra personer i hängmattor som hängde tätt, tätt. Där fanns tre toaletter som också fungerade som dusch. På övre däck fanns hängmatteplats för ett hundratal personer, och minimala hyttar med två sängplatser i våningar. Till dessa passagerare fanns också tre toaletter/duschar. Ja ni börjar kanske förstå nyttan med egen toalett.....

Vi anlände med bagage vid halv elva, en och en halv timme före utsatt avgångstid. Klockan halv två kunde vi äntligen lämna stranden, den extra tiden behövdes för att få ombord de trettio korna som borde i en liten hage på fördäck ihop med ett par bilar och lite annat.

Bananer och kor var en del av lasten.

Det stannades och lastades dygnet runt.

Bleka barn hör inte till vanligheterna förstod vi snabbt. Varje gång vi visade oss utanför hytten fick vi publik. Och ganska snabbt skaffade sig Blenda ett par kompisar.

Kay närmast Blenda.

Kay bodde ihop med ett okänt antal syskon och föräldrar i hängmattor och på madrasser på övre däck. Ja just det, de hade också med sig en tupp.

Och utanför hytten var det enda stället det gick att vara för det mesta. Strömmen som drev fläkten i hytten fungerade bara ibland och en liten hytt på en godsbåt på Amazonas blir snabbt väldigt varm.

Så, två dygn senare har vi svettats, pratat en massa spanska, som vi ju inte kan, köat för den sämsta maten på länge och sett djungeln fara förbi framför våra ögon.

Sovplatser. Visst ser det ut som familjesemester?

Tidig morgon. I köket lagas det frukost. Risvälling.

Restaurangen.

Vi har fått se byar som ligger mitt i regnskogen, dit ingen når via land, vi har lärt oss mycket mer om hur amazonasregionen fungerar - Stig är en utmärkt informatör - och vi har gjort en resa in världens artrikaste område, ohyggligt vackert och lite skrämmande.....

Stig läser på...

Och Björn har fått lova mig att vår nästa semester ska vara på ett Vinghotell på Mallis med Bamseklubb till barnen;)

Men framförallt har vi fått uppleva något verkligt unikt. Och efter ett par duschar kanske vi också har lyckats tvätta bort den mesta smutsen vi fick med oss från båten.

Solnedgång över Amazonas.